Forskningsprojekt

Maila sidan

Ditt namn (obligatorisk)

Din epost (obligatorisk)

Vart ska det mailas? (obligatorisk)

Ämne

Ditt meddelande

Omställning i detaljhandeln

– flexibilitet eller strukturomvandling

Omställningssystemet på arbetsmarknaden enligt den svenska modellen innebär att det är individer och inte jobb som ska räddas. Men inom detaljhandeln används snarare omställning som ett sätt att förändra bemanningen på de arbetsplatser som blir kvar.

Omställning – stöd för individen

Omställning kan definieras som de olika metoder som finns tillgängliga för att anpassa och förändra verksamheter i förhållande till strukturförändringar. Strukturomvandling är en ständigt pågående process; det är både en förutsättning för och en följd av ekonomisk tillväxt. I Sverige har arbetsmarknadens parter utvecklat ett stödsystem för omstruktureringar i företag genom att framförallt erbjuda stöd till uppsagda så att de lättare kan hitta en ny anställning. På så sätt reduceras konsekvenserna för den enskilda individen. Tanken är att den uppsagdes kompetens kan tas tillvara i andra företag, samtidigt som förutsättningarna för den kvarvarande personalen förstärks. Olönsamma verksamheter rationaliseras eller läggs ned.

Omställningsstödet levereras av kollektivavtalsstiftelser, Trygghetsfonden TSL och Trygghetsrådet, TRR. Alla som varit anställda i mer än ett år med en kontrakterad arbetstid på mer än 16 timmar per vecka täcks av försäkringen. Utfallet av omställningsstödet för uppsagda inom detaljhandeln motsvarar i princip det som gäller för övriga sektorer och branscher. Den viktigaste skillnaden är att de som väljer att stanna kvar ofta får gå ned i arbetstid från heltid till deltid.

Strukturomvandling under andra förutsättningar

Detaljhandeln hanterar strukturomvandling annorlunda än stora delar av det övriga svenska näringslivet, nämligen genom att skapa större sammanhängande butikskedjor och allt större butiker. Det är möjligt genom detaljhandelns särskilda förutsättningar; (1) högre produktivitet kan uppnås genom att öka butikernas storlek, (2) verksamhetens bundenhet till den fysiska platsen begränsar möjligheten att rationalisera produktionen genom att flytta verksamhet till låglöneländer och (3) beroendet av kundens preferenser med avseende på vad, när och hur de handlar, vilket innebär att större enheter med ett mer varierande produktutbud reducerar behovet av anpassning till variationen i kundernas preferenser över tid.

Deltidsomställning som strategi

I detaljhandeln karaktäriseras omställningsarbetet i hög grad av minskad arbetstid för den personal som blir kvar – en omställningsstrategi som forskarna benämner deltidsomställning. De som väljer att inte arbeta under de nya villkoren erbjuds istället stöd för att söka anställning på annat håll. Deltidsomställningen säkerställer därmed att de som stannar kvar helt eller delvis uppfattar förändringen som en följd av ett självständigt val att arbeta efter de förutsättningar som arbetsgivaren erbjuder. Följden blir att de som är kvar är de som uppskattar och allra helst vill arbeta inom handeln samt de som inte upplever att de har något alternativ.

Deltidsomställning stämmer inte särskilt väl överens med hur strukturomvandling ska hanteras enligt den svenska modellen; den är istället exempel på ett successivt skifte av företagens bemanningsstrategi. Istället för att rationalisera verksamheten och säkerställa att arbetsvillkoren för de kvarvarande upprätthålls och att övertaliga medarbetare sägs upp och överförs till andra detaljhandelsföretag eller andra sektorer, genomförs i samband med omställningar en förändring av arbetsvillkoren för de som väljer att stanna kvar.

Grundförutsättningarna för den svenska modellen – förhandling om övertalighet, uppsägning enligt sist in först ut och stöd så att uppsagda kan återanvändas i andra mer produktiva verksamheter, det vill säga ”rädda människor inte jobb” – gäller således inte som norm i detaljhandeln på samma sätt som i andra branscher och sektorer.

Omställningsmodellen missar målet

Studiens resultat visar på problem med att tillämpa den svenska omställningsmodellen i detaljhandeln. Problemet beror varken på företagens missbedömning eller de fackliga företrädarnas ouppmärksamhet. Problemet handlar snarare om svårigheten att skilja mellan behovet av kortsiktig anpassning och mer långsiktiga strukturella förändringar. Omställningsstödet är inte utformat för att hantera företags anpassning till tillfälliga förändringar i kundströmmar eller säsongsvariationer.

Omställningsstödet syftar till att understödja nödvändig strukturomvandling och kompensera medarbetare för dess negativa konsekvenser, utan att för den skull skapa sämre arbetsvillkor för de som stannar kvar. I detaljhandeln används omställningsstödet istället till att understödja strukturella förändringar av företagens bemanningsstrategier som bidrar till att öka verksamhetens förmåga till kortsiktiga anpassningar efter kundströmmar. Detta innebär i sin tur en förändring av arbetsvillkoren för de anställda. Om den svenska modellen hade ”fungerat” i detaljhandeln skulle de produktivitetsvinster som uppkommit genom förändringen ha kommit medarbetarna till del i form av ständigt förbättrade löner och arbetsvillkor.

Konsekvenser för detaljhandeln

Beskrivningen av förändrade bemanningsstrategier i studien kan te sig problematisk för både företag och anställda i detaljhandeln. De studerade fallen kan dock inte generaliseras till alla företag inom detaljhandeln. Fallstudierna visar snarare på en utvecklingstendens, som ställer frågor om detaljhandelns roll i framtiden.

Forskarna visar på två möjliga vägar framöver. Det första alternativet innebär att omställningsstödet anpassas till den flexibilitet som idag finns på arbetsmarknaden inom handeln till att innefatta även dem som arbetar deltid eller är visstidsanställda för en högre grad av trygghet. Ett led i detta scenario är att anställda sägs upp i ett tidigare skede så att deltidsomställning inte sker i syfte att täcka upp verksamhet som egentligen borde rationaliseras. På så sätt kan en strukturomvandling i enlighet med ”den svenska modellen” bli verklighet även inom handeln och arbetsvillkoren tryggas i högre grad. Alternativ två går ut på att detaljhandeln blir en än mer uttalad genomgångsbransch än idag. Denna utveckling behöver inte vara av ondo, men det finns risk att arbetsvillkoren blir så pass mycket försämrade att branschen blir väldigt oattraktiv som arbetsgivare samt att olönsamma butiker hålls under armarna av dåliga arbetsvillkor och omställningsstöd.

Arbetsmarknadens parter bör överväga hur strukturomvandlingen ska kunna hanteras utan att arbetsvillkoren försämras. Det är även viktigt att klarlägga utgångspunkterna för att kunna föreslå adekvata åtgärder och strategier. Detaljhandeln kan till exempel tydliggöra rollen som uppstarts- och genomgångsbransch genom att beskriva vilka förväntningar man ska ha och vilka kompetenser man får med sig till nästa jobb i andra sektorer, dock med konsekvensen att kompetens inte byggs upp inom branschen. Forskarna föreslår även fortsatta studier kring vad deltidsomställning har för betydelse för social gemenskap på arbetsplatsen och individens inställning till sitt jobb.

Kort om studien

Projekttitel: Omställningskompetens i handeln

Det övergripande syftet med studien har varit att bidra med ökad kunskap och förståelse för konsekvenserna av strukturomvandling i detaljhandeln. Forskarna har undersökt hur omställningsarbete går till i handeln, det vill säga vad som händer när personal sägs upp på grund av att arbetsplatser stängs eller minskar sin personal/arbetstid.

Ola Bergström,

Projektledare: Ola Bergström, professor i företagsekonomi, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet

Övriga projektdeltagare: Rebecka Arman, ekonomie doktor och Christina Mauléon, ekonomie doktor, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet

Prenumerera på nyhetsbrev